Nä, jag kan verkligen inte påstå att Obelix är nya TreT, men lite roligt är det allt att rackaren är så ”på” och lätt att dirigera. Kommer dock inte att utveckla denna talang (hehe) så värst mycket mer (vill i alla fall undvika de där nedhoppen i benkrossarstyle som professionella parkourhundar verkar pyssla med).
(Istället för en massa plugg). Min PHT Linda ställde upp som coach/domare/tävlingsledare ute på gården – körde igenom hela faderullan. Går ganska så bra om än jag är lite nervös för att allt inte ska sitta till hundra när det väl är dags…
Vid helikoptern skulle det egentligen bara bli rastning och ”lek”, Jocke kardades dessutom tills han blänkte (O blev motvilligt av med lite päls). Eftersom Obelix sen blev så taggad på busen så kunde jag inte låta bli att träna lite mer lydnad.
Det gick riktigt bra, nu borde jag lita på att jag törs ”dra upp” honom mer innan jag går in på planen. Jag hade roligt – man måste unna sig!
Hittade en sån bra låt Vänta bara tills jag har något vettigt klipp att matcha den med! Fladdrande öron är inte allt
Fotade en massa på träningen idag (på kul gjorde jag film – se nedan). Med Obelix körde jag lite lydnad och sen kom Marcus för att ta med honom på en löptur. Linda & Jennifer tyckte att Marcus (och hans löpartights) borde komma och hälsa på fler gånger så att hundarna får vänja sig vid den synen. Efter lite mer fotande kom jag hem till svettig karl och hund – tack för idag!
Med på filmen är Jennifer med Hedda & Pandora samt Linda med Bängla.
Till nästa gång: Fortsätta nöta in ställandet (hela momentet), jobba med apporteringen, sluta vara förvirrad och träna på kontakt i svängarna. Får heller inte glömma bort att köra platsliggning då och då. Slut.
Med hjälp av grannen och hennes ritplatta så har jag lyckats rita Obelix när han ser som bäst ut…
Drawsome!
Det är inte alls så lätt att måla (eller rita) en sån här snygg schäfer och samtidigt göra honom rättvisa. Han är så fin min snygga lilla prins – se bara;
Ja jisses vad mycket hund det blev idag – efter patrullering i mörkret så gick vi direkt på lydnad med grannen.
Patrulleringen gick riktigt bra, han sorterade bra bland ljuden (vi var nära pagla skidspår) utan att missa något och han jobbade bra med både öron och nos. Figuranten (beväpnad man på vita blixten) förde ett herrans liv mot slutet och då blev han lite väl het men annars är jag jättenöjd!
Lydnaden gick inledningsvis/bitvis bra (se kvälls-suddande filmsnutt) men från ingenstans blev det sunes hjärnsläpp hos lilla hunden och han bara gafflade och låste sig på belöningen. Grannen förevigade oss ändå och tröstade med att han nog var okoncentrerad för att han var trött (hoppas). Få se hur det går i pluggpauserna imorgon…
Apporteringen går bättre och jag börjar känna ett litet tävlingssug… Hot & Dogs ligger på och tycker att jag borde anmäla mig… Tävlingstankar är besvärliga!
should I, would I, could I?
Hade tråkigt när jag pluggade, därför kommer här ännu ett klipp:
Vardagsrumslydnad är kanon! Grannen kom över och coachade och med hennes hjälp har vi gjort framsteg må ni tro. Apporteringen bärja likna en bit av kaka; han håller fast bra, greppandet börjar komma och han letar handen… Har kört lite från stående nu och det funkade faktiskt från fotpositionen ett par gånger också! Det är ju inte för inte som schäfern räknas till ”supersmarta hundar”
Min taktik med att vänta ut honom fungerade inte värst bra. Håll i er, ni kommer nu att få se ett filmklipp. Filmklippen innehåller till större delen tuggande bitar men någonstans i mitten är det bra (en stund) – det är väl ungefär så det har sett ut sen i somras och vi kommer inte vidare. Nåja han är gode söt i alla fall och han vill - Jag är vid gott mod och taggad inför mer träning
Inte helt vanligt att man får se en ”misslyckandefilm” inom hunderiet…eller hur?
I min uppgivenhet försökte jag genom distraktion (konstiga ljud och knäppa viftningar) få honom att glömma bort att tugga (det fungerade inte värst bra så det har jag klokt nog slutat ut nu). Tips är välbehövda & välkomna
Blev i alla fall lite bevakningsträning idag eller patrullering som man nu ska kalla det Föremålen var småbusar, plaströr, en träbit och ett spengummi. Rackarn skötte sig bra, inga problem med att gå från att vara intriktad på ljud till fokuserad på sök… som avslutning körde vi ett genomsök med gömd person i mörklagd byggnad (som han vindade in långt innnan figuranten hann göra ljud).
Har blivit barnsligt förtjust i att ”göra” film – här har ni delar av kvällen!
Det är jag som idag har världens spännis medan Marcus är sjuk – inte okej! Marcus tycker hemskt synd om sig själv när han är sjuk (men vem gör inte det?).
Morgonens konversation/trugande:
Jag: Vill du ha frukost?
Han: Nej.
Jag: Man blir inte frisk fortare för att man inte äter…
Han: Jag vill inte äta något.
Jag: Jag kan ge dig nyponsoppa eller nått?
Han: Jag vill inte ha!
Jag: Men du kan få med glass?
Han: Det låter gott, det vill jag ha…
Nu ska jag en vända på apoteket och ica för att inhandla kureringsprylar, sen ska jag släpa mig vidare för att rasta de stackars rackarna… inte kul att vara krasslig idag!
Lägger upp en film från igår - kanske piggar upp med lite slowmotion och kanonfränt ”eget” soundtrack?