Etiketter

Jag brukar så ofta som tillfälle ges lura ut min sambo Marcus för att vara figurant till min hund. Sist så bad jag honom gömma sig i skogen nära en gångväg som hör till kvällsrastningsrutten. Sagt och gjort! Han lommade iväg lite motvilligt i förväg medan jag gjorde mig själv och hunden i ordning. Precis innan jag skulle in på gångvägen (patrullsträckan) så ser jag att två småtjejer är på väg in på samma väg så jag avvaktar, jag släpper också förbi en tant på cykel innan jag satte igång hunden i arbete. Hunden gjorde sitt jobb och jag var mycket nöjd med träningen – men en som INTE såg nöjd ut alls var Marcus…Jag förstår såklart inte denna plötsliga surmulna uppsyn och börjar fråga:

Jag: ”Är du grinig för att det tog lite längre tid än planerat?
Marcus: “Nej”
Jag: “Frös du?”
Marcus: “Nej”
Jag: “Tyckte du inte att Obelix var duktig?”   
Marcus: “Du tänker då aldrig på mig, nu har en massa folk sett när jag suttit och gömt mig i skogen, jag har blivit kallad snuskgubbe… två gånger!”
 

När jag tänker efter förstår jag ju precis hur det kan ha tolkats (Linda hjälpte mig illustrera, se den klockrena bilden ovan) och jag förstår hur stackars Marcus måste ha känt sig… nog är han allt bra på att ställa upp min karl :)

Skulle också kunna skriva om Marcus bekymmer med Ws Duck – men det tar vi en annan gång ;)